Mmm

Idag går mina tankar på högvarv, jag är föskyld har så förbannat ont i halsen att jag inte kan ringa till någon eller hälsa på nån.. Man sitter här vid datorn och tycker synd om sig själv istället.. Lite patetiskt :P
Men hur det än är så ska jag väl inte klaga, jag har ett jobb har en bostad och underbara vänner!!


Saknar mitt "gamla" liv oerhört mycket. Just nu är det en sån period i mitt liv, jag tänker tillbax på allt roligt jag/vi hade och varför jag bara lämnade allt och började om.. varför inte stanna och kämpa? Hur hade mitt liv sett ut idag? Hade jag ens levt? :O Ja jag vet faktiskt inte.. ska man tro på ödet? Är det ödet som har tagit mej hit eller är det något jag helt själv har valt? Har det varit rätt eller fel väg ?
Saknar mina gamla vänner och min familj och släkt. Man bor bara 10 mil ifrån men det känns som en evighet att sätta sig i bilen och åka dit.. Eller är jag bara rädd för att möta det jag rymde ifrån?
Kommer jag att flytta "hem" igen? Som det känns nu är det något jag skulle vilja, men jag vet oxå att allt inte ätr desamma längre.. Jag vill bara att allt skulle vara så lätt som det va den dagen jag tyckte allt va skitjobbigt och sprang från mina "små" bekymmer som just då va gigantiska...
Kommer jag alltid att känna en saknad av det som har passerat? Jag vill bara vrida tillbax klockan och stanna tiden...
Går alla vidare i sitt liv och jag bara står och stampar på samma ställe?

tråkigt att du känner så raring, men jag tror att du har kommit en bra bit i ditt liv trots att du inte känner det så. men glöm aldrig att ingenting är omöjligt, och följ ditt hjärta, och lev ditt liv som du vill. kramar!